Forskarnas sakkunskap är en värdefull resurs, vars utnyttjande förutsätter att den är lättillgänglig

Politiker, lagberedare och andra myndigheter samt journalister har ibland behov av att hitta den bästa inhemska experten på ett visst ämne. Detta upplevs emellertid ofta vara arbetsamt, och därför vänder sig många till samma kända allmänexpert eller så förbigås diskussionen med en expert helt och hållet. Inom forskarsamfundet vet forskare som arbetar med samma ämne inom olika vetenskapsområden inte tillnärmelsevis alltid om varandra.

Forskarnas sakkunskap är en viktig resurs som för närvarande inte utnyttjas i den utsträckning som det skulle vara möjligt i Finland. Forskarnas effektiva samhälleliga deltagande samt ett fungerande samarbete mellan vetenskap och beslutsfattande förutsätter att behövlig expertis lätt kan nås.

Arbetsamt och oklart för alla

Nuvarande situation är lika arbetsam för alla. Den som letar efter en expert har svårt att veta var och hur det lönar sig att leta efter en forskarexpert.

Forskarna är i Finland organiserade i ett flertal olika organisationer: bland annat i universitet, högskolor, forskningsinstitut, vetenskapliga sällskap och vetenskapsakademier. Dessa organisationers kommunikationsavdelningar, informationstjänster, webbplatser och koordinatorer förmedlar information om forskare var och en för sig och på sitt sätt. Det är arbetsamt att närma sig flera olika instanser, men det kan ändå vara nödvändigt, eftersom det enligt våra observationer förekommer överraskande lite överlappning vad gäller de olika nätverkens experter.

De som förmedlar experter dvs. organisationerna vill få fram sina egna forskare, men för många är det oklart hur det lönar sig att gå till väga. I överraskande få organisationer har man funderat över tillvägagångssätt eller olika målgruppers behov. Till exempel behöver medierna oftast med kort varsel talföra forskare, medan förvaltningens behov är mångahanda både till sin längd och form (muntlig eller skriftlig). Finansiärer och forskarkollegor letar med namnet efter kontaktuppgifter eller information om ett visst forskningsprojekt. Medierna gör i allmänhet sökningar med allmänspråkliga ord, akademiska aktörer i sin tur med vetenskapliga specialtermer. En del söker information med namnen på människor eller forskningsprojekt.

Experterna själva är tvungna att uppdatera sina uppgifter på olika webbplatser: åtminstone i respektive arbetsplats forskarregister (som kan ändra i och med finansieringen eller arbetsförhållandet) samt eventuellt på det egna kunskapsområdets eller den egna forskningsgruppens webbplats och i någon vetenskaplig samfundstjänst såsom Research Gate eller Academia.edu. Trots allt besvär hittas inte nödvändigtvis ens de forskare som vill bli hittade.

Små enkla steg: standardisering och samarbete

Den mest centrala orsaken till varför det är så här svårt att hitta experter, torde vara att ämnet är så vardagligt och allmänt. Ingen har funderat över det särskilt systematiskt och det har inte varit någons naturliga uppgift att utveckla ärendet.

Det går emellertid rätt enkelt att göra förbättringar. Först och främst kan verksamheten i de nuvarande organisationerna med expertnätverk enkelt stödjas genom att diskutera god praxis och sprida information om den. Det är fråga om mycket enkla saker, som till exempel hur det lönar sig att presentera information om forskare för dem som letar efter experter. I stället för att endast föreslå ”Pekka Jokinen” som expert, lönar det sig att även uppge kontaktuppgifter, uppdrag och organisation samt någon motivering till varför just han motsvarar det aktuella expertisbehovet.

Först och främst kan verksamheten i de nuvarande organisationerna med expertnätverk enkelt stödjas genom att diskutera god praxis och sprida information om den.

Det finns nu stora skillnader i hur väl olika målgrupper i olika organisationer beaktas. Det skulle vara en avsevärd förbättring om en del av de nuvarande lösningarna utvidgades till att tjäna flera målgrupper. Det finns till exempel forskarregister som har byggts upp enbart för att leta efter människors kontaktuppgifter och det går inte att söka forskare med referensord i anslutning till expertisområdet.

De bästa kanalerna finns för närvarande till för medierna: till exempel Finlands Akademis Etsi Xpertti-tjänst och Helsingfors universitets mediatelefon letar på begäran fram lämpliga experter åt journalister. Goda resultat kunde nås i större organisationer genom samarbete mellan kommunikationen och informationstjänsten.

Ett tätare samarbete även mellan mindre organisationer skulle vara välkommet: det skulle vara en stor förbättring om till exempel alla olika forskningsinstitut eller vetenskapsakademier eller vetenskapliga sällskap kunde nås på en adress.

Vad önskas?

Svårigheten att hitta experter berör många, och det finns många olika önskemål för att förbättra situationen. En stark enighet råder om att den bästa lösningen skulle vara ett så centraliserat och automatiserat nationellt forskarregister som möjligt.

Registret skulle beakta olika användargruppers, såsom förvaltningens, mediernas, forskarsamfundets och finansiärernas behov. Sökningar kunde göras med referensord, forskarens eller forsknings­projektets namn och på olika språk. De svårare och mindre brådskande frågorna kunde ställas på en blankett till en informatiker eller informatör, som letar fram lämpliga forskare. I en idealsituation skulle det för bearbetning av de allra mest utmanande och komplicerade problemen vara möjligt att i tjänsten samla en hel forskargrupp, det vill säga utnyttja så kallad svärmintelligens.

En stark enighet råder om att den bästa lösningen skulle vara ett så centraliserat och automatiserat nationellt forskarregister som möjligt.

Då man loggar in i tjänsten skulle forskarna också på förhand ha kryssat i hurdant samarbete de är intresserade av eller vilka kunskapsbehov de är villiga att möta (media, myndigheter eller företag). På detta sätt undviks att sökresultatet tar fram experter som inte är tillgängliga för samarbete.

Forskning.fi

Lyckligtvis är en tjänst som väcker många förhoppningar under uppbyggnad. Portalen för inhemsk forskning Forskning.fi öppnade i juni 2020, och år 2021 tas en därtill hörande forskarprofiltjänst i bruk.

Tjänsten baserar sig på artificiell intelligens. Den samlar uppgifter om de forskare som i existerande register vid universiteten och forskningsinstituten gett sitt samtycke till att det bildas en profil, som uppdateras automatiskt. Den kan kombinera sökningar på olika språk och inmatade data med varandra. Om det i forskarens publikationslista till exempel finns artiklar, vilkas namn innehåller ett vetenskapsområdes fackterminologi, kan tjänsten erbjuda forskaren även som resultat på en sökning som gjorts på allmänspråk.

Det återstår att se i vilken utsträckning Forskning.fi kan uppfylla allas önskemål och behov och i vilken riktning den utvecklas. Det viktigaste är att så många forskare som möjligt överför sin profil till tjänsten och att de som letar efter experter lär sig använda tjänsten. Det är även nödvändigt att utveckla enskilda organisationers verksamhet vid sidan av den.

Nanna Särkkä är expert på vetenskapskommunikation i utvecklingsprojektet för vetenskapsrådgivning Sofi, som är vetenskapsakademiernas gemensamma treåriga projekt och som finansieras av undervisnings- och kulturministeriet. Sofi har utrett frågor i anslutning till att hitta forskarexperter och Finlands expertnätverk som helhet genom ett test, intervjuer samt genom att ordna verkstäder om ämnet i syfte att dryfta olika lösningar.