Forskaren som måltavla för hatretorik

Det är välkänt att rädsla för hatretorik får människor att dra sig undan offentligheten. Vi vet också att forskare kan bli föremål för hatprat. Det är mycket beklagligt om rädslan inverkar på valet av forskningsämnen och publicering av forskningsresultat. Att bekämpa hatretorik är dock svårt, bland annat för att Finland saknar en officiell definition av hatretorik och för att hatretorik som sådan inte nämns i strafflagen. Lagstiftningen ingriper främst i fråga om uppviglingsbrott. Dessa och motsvarande kriminella handlingar riktade mot andra människor är spridda i olika lagtexter, i huvudsak i strafflagens olika paragrafer. Finland har ändå förbundit sig att, genom metoder som uppfyller kraven i flera internationella människorättsavtal, förhindra publicering och spridning av hatretorik.

Det finns ett rikt utbud på undervisningsmaterial

För skolbarn finns ett förvånansvärt stort utbud på högklassigt undervisningsmaterial, utarbetat för att hantera, förstå och förebygga hatretorik. Rapporten Disinformaatio, vihapuhe ja mediakasvatuksen keinot (Desinformation, hatretorik och metoder för mediefostran) innehåller länkar till tiotals färdiga undervisningsmaterial, samt länkar till forskning och lagstiftning. En länk till rapporten finns i slutet av denna text. Många av dessa material passar, som sådana eller i anpassad form, för användning i exempelvis forskarutbildning.

En bra arbetsgemenskap förbereder sig för att ta itu med hatretorik, på samma sätt som när det gäller andra arbetarskyddsfrågor.

Experterna från kooperativet Osuuskunta Mediakollektiivi konstaterar i sammandraget av rapporten att det är de vuxna, snarare än barnen, som gör det svårt att stävja hatretoriken. De vuxna omfattas för det första inte av skolornas heltäckande mediefostran, och det kan vara så att behovet av sådan fostran är som störst hos en del av den vuxna befolkningen. Hela samhället är i behov av fungerande verktyg och metoder, särskilt för att tygla den hatretorik som florerar på sociala medier. För det andra spelar så kallade ansvarsfulla vuxnas – maktutövares och offentliga personers – attityder och beteende en avgörande roll för hur vi förhåller oss till hatretorik. Arbetet med att bekämpa hatretorik som riktas också till forskare är ännu i sin linda, både vad gäller attityder och de metoder som står till buds.

Arbetarskyddets ansvar

Det dröjde länge förrän principen om att inte skuldbelägga offret blev mainstream i arbetet med att bekämpa sexuellt våld och våld i nära relationer och lösa problem i anslutning till sådant våld. En forskare som råkat ut för hatretorik ska också stöttas av sitt stödnätverk, till exempel arbetsgemenskapen och kollegorna. Det borde vara lätt att omedelbart få hjälp i sådana situationer, för att den som blivit utsatt inte ska uppleva att han eller hon blir lämnad ensam, och i synnerhet för att han eller hon inte ska uppleva sig bli skuldbelagd.

Att bemöta och bekämpa hatretorik är en arbetarskyddsfråga – inte den enskilda forskarens personliga problem och skam. Tydlig praxis saknas fortfarande, men vi kan vara säkra på att den håller på att utarbetas inom olika forskningsinstitut och forskargemenskaper. Fråga om dem! En bra arbetsgemenskap förbereder sig för att ta itu med hatretorik, på samma sätt som när det gäller andra arbetarskyddsfrågor.

Maija Töyry, docent i medieforskning, grundande medlem av kooperativet Osuuskunta Mediakollektiivi

_{Ytterligare information:}

_{Töyry, Maija (red.) och Osuuskunta Mediakollektiivi 2016: Disinformaatio, vihapuhe ja mediakasvatuksen keinot. http://koulukino.fi/index.php?id=3705}