Vem betraktas som upphovsman till en forskningspublikation?

4.5.2020

Vetenskapliga publikationer är ett sätt för forskaren att meritera sig, men utöver meriter medför upphovsmannaskapet till en forskningspublikation även ansvar för publikationens innehåll.

Praxisen i anslutning till upphovsmannaskapet är mycket varierande inom olika vetenskapsområden och därför är det ytterst viktigt att diskutera och komma överens om upphovsmannaskapets spelregler genast från början för att förebygga oklarheter, tvister och missbruk.

Med upphovsman eller författare (author) avses i forskningsetisk mening en person som deltagit i att skapa en vetenskaplig artikel eller annan publikation med en så betydande insats (contribution) att det är befogat att personen omnämns i publikationens förteckning över upphovsmän eller författare. En person som omnämns i författarförteckningen eller som angetts som redaktör kan lägga till publikationen i sin publikationsförteckning.

All slags delaktighet behöver inte tas upp i författarförteckningen. Ett omnämnande i författarförteckningen förutsätter inte heller alltid att personen har deltagit i det egentliga skrivarbetet. Om det arbete som en person lagt ner på publikationen inte är av sådan art att omnämning i författarförteckningen är befogad, kan personens insats beskrivas i tackorden (acknowledgements). Fastän en persons bidrag inte berättigar till omnämnande i författarförteckningen kan personen ha upphovsrätt till vissa delar av publikationen, t.ex. till illustrationerna.

Vems insats räcker för upphovsmannaskap?

Många anvisningar om upphovsmannaskap rekommenderar att rätten att omnämnas i författar­förteckningen endast ska ges personer som med en betydande (substantial) insats har bidragit till forskningen i fråga. Definitionerna varierar emellertid från ett vetenskapsområde till ett annat.

Praxisen inom olika vetenskapsområden är olika då det gäller vem som kan upptas i författarförteckningen för en publikation. Utöver författandet av den publicerade artikeln är även t.ex. framtagandet av idéer till eller planering av forskningen, produktion, analys eller tolkning av forskningsmaterial, utvecklandet av de material eller metoder som använts i arbetet, utarbetandet av ett samlingsverk eller framtagande av illustrationer som åskådliggör forskningen alla sådana insatser som det bör avtalas om huruvida de ska antecknas i publikationen.

Vid överenskommelse om upphovsmannaskapet till en enskild publikation är det viktigt att det förfaringssätt som man enas om är allmänt erkänt inom det aktuella vetenskapsområdet.

Vid överenskommelse om upphovsmannaskapet till en enskild publikation är det viktigt att det förfaringssätt som man enas om är allmänt erkänt inom det aktuella vetenskapsområdet och att alla berörda är medvetna om urvalet. Särskilt i tvärvetenskapliga och internationella projekt är det bra att vara medveten om skillnader mellan olika vetenskapsområden och att i god tid förhandla om samordning.

Forskningsetiska delegationen tar inte ställning till skillnader mellan olika vetenskapsområden då det gäller att fastställa vad som är en betydande insats. Det är emellertid viktigt att man inom ett forskningsprojekt i god tid kommer överens om saken – enligt Forskningsetiska delegationens rekommendation redan i planeringsskedet och skriftligen. Det lönar sig att diskutera saken alltid då det kommer in nya personer i forskningsgruppen eller situationen på annat sätt förändras.

Upphovsmannaskapet har inget samband med anställningsförhållandet

Fastän parterna i stor utsträckning har möjlighet att sinsemellan komma överens om upphovsmannaskapet kan den så kallade upphovsmannahedern att bli erkänd som upphovsman inte avsägas genom anställningsavtal eller andra avtal. Detta är viktigt förutom när det gäller meriteringen av forskare, också med tanke på det forskningsetiska ansvar som upphovsmannaskapet innebär.

Forskningsetiska delegationen har i sina utlåtanden slagit fast att det inte har någon betydelse hurdan ställning personen har eller har haft som studerande eller anställd då det bedöms huruvida personen bör omnämnas som upphovsman till en publikation. Frågan om en person kan betraktas som upphovsman beror helt och hållet på hurdan vetenskaplig insats personen bidragit med för att skapa den kunskap som presenteras i undersökningen.   

I vilken ordning ska upphovsmännen presenteras i författarförteckningen?

Betydelsen av i vilken ordningsföljd upphovsmännen antecknas i författarförteckningen i en sampublikation är olika inom olika vetenskapsområden. Beroende på vetenskapsområde kan tyngdpunkten ligga på t.ex. den förstnämnda och/eller den sistnämnda upphovsmannen. Den forskare som utfört största delen av arbetet nämns ofta först, medan handledaren eller forskningsgruppens chef nämns sist. Inom vissa vetenskapsområden tillämpas alfabetisk ordningsföljd.

Betydelsen av i vilken ordningsföljd upphovsmännen antecknas i författarförteckningen i en sampublikation är olika inom olika vetenskapsområden.

Forskningsetiska delegationen rekommenderar att man följer den praxis som är etablerad inom vetenskapsområdet och som erkänns av vetenskapssamfundet samt ser till att alla är medvetna om och godkänner den valda ordningsföljden. Det är särskilt viktigt att komma överens om detta på förhand i tvärvetenskapliga och internationella projekt, eftersom olika vetenskapsområden tillämpar olika praxis.

Upphovsmannaskap till doktorsavhandlingar

Även då det gäller doktorsavhandlingar bör man i god tid komma överens om upphovsmannaskapet. Om en artikelavhandling består av gemensamma artiklar, ska disputandens andel i artikeln och i det bakomliggande forskningsprojektet framgå av handledarnas utlåtande eller annan redogörelse. Disputanden och handledaren enas i ett handledaravtal om de principer för upphovsmannaskap som ska gälla för artikelavhandlingen och på vilket sätt t.ex. eventuella assistenters insatser ska uppmärksammas.

Disputanden har alltid upphovsrätt till sin doktorsavhandling. Detta gäller upphovsmän till såväl monografier som artikelavhandlingar. Mer information finns i Forskningsetiska delegationens och Finlands universitet UNIFI rf:s rekommendationer, vilka behandlar forskningsetiska perspektiv på handledning och granskning av doktorsavhandlingar.

Upphovsmannaskap medför också ansvar för innehållet

Den som deltagit i forskningsarbetet får genom upphovsmannaskapet erkännande för sitt arbete. Samtidigt förbinder sig personen som författare att bära ansvaret för den publicerade undersökningens innehåll och resultat. De upphovsmän som tagits upp i författarförteckningen är gemensamt ansvariga för hela publikationens innehåll, såvida inte annat nämns i publikationen.

Upphovsmännens olika roller och ansvar

I vissa fall kan en publikation ha sammanställts av en så bred eller tvärvetenskaplig grupp att det är orimligt att kräva att var och en ska bära forskningsetiskt ansvar för alla delar av undersökningen. Ett sätt att tillskriva var och en av de personer som anges i författarförteckningen ansvar endast för sin egen andel är att i början av publikationen räkna upp varje upphovsmans andel i forskningen. Om upphovsmännen förtecknas enligt sina roller, är det viktigt att minst en upphovsman tar på sig ansvaret för hela publikationen. Personen i fråga är då ansvarig upphovsman eller författare (guarantor).

Med korresponderande författare avses en person som sköter kontakterna med utgivaren. Den korresponderande författarens kontaktuppgifter ges i anknytning till den publicerade artikeln, och personen ansvarar för informationsgången mellan utgivaren och övriga upphovsmän. Termen används på olika sätt inom olika vetenskapsområden, och den korresponderande författaren kan också fungera som ansvarig författare.

Redaktörskap kan omfatta såväl teknisk redigering av texter som innehållsmässiga och vetenskapliga insatser. I samband med vetenskapliga samlingsverk är det viktigt att från fall till fall, om möjligt redan i början av ett projekt, enas om vilka insatser som krävs för att en person ska anges som antingen redaktör, chefredaktör eller redaktionsmedlem eller för att personens arbetsinsats ska uppmärksammas till exempel i tackorden.

Upphovsmannaskapet följer inte alltid god vetenskaplig praxis.

Upphovsmannaskapet följer inte alltid god vetenskaplig praxis. Spökskrivare eller -upphovsman kan avse en upphovsman som enligt överenskommelse skriver för en annan persons räkning och som förblir anonym. Ibland hänvisar termen till en person som med tanke på sin forskningsinsats borde nämnas som upphovsman, men vars namn inte finns med i förteckningen. Ingen av dessa metoder är förenlig med god vetenskaplig praxis.

Med gåvoförfattarskap/-upphovsmannaskap avses ett förfarande där upphovsmannaskap ”ges i gåva” till en person som i verkligheten inte bidragit med en sådan insats i den publicerade forskningen som skulle berättiga till omnämnande i författarförteckningen. Ibland ges gåvan i hopp om en gengåva, men gåvomottagaren är inte alltid ens medveten om det. Gåvomottagarens namn tas med i författar­förteckningen endast i syfte att höja publikationens vetenskapliga värde. Att ge upphovsmannaskap i gåva är inte förenligt med god vetenskaplig praxis.

Med termen medical writer avses särskilt inom medicinsk forskning en skribent som fungerar som manuskriptets tekniska redaktör. Personen har i regel inte deltagit i forskningen med någon annan insats och omnämns inte som upphovsman.

Anvisningar och rekommendationer om upphovsmannaskap

Forskningsetiska delegationen har upprättat Att komma överens om upphovsmannaskapet till vetenskapliga publikationer. Forskningsetiska delegationens rekommendation 2018, vilken förutom de ärenden som nämns i denna artikel även innehåller t.ex. verktyg för att begrunda och komma överens om upphovsmannaskapet.

Alla universitet i Finland, liksom största delen av forskningsinstituten och yrkeshögskolorna, har förbundit sig till Forskningsetiska delegationens anvisningar God vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelser från den i Finland (GVP-anvisningarna 2012).

GVP-anvisningarna tar ställning till upphovsmannaskap enligt följande: ”Innan forskningen inleds eller en forskare rekryteras uppgörs inom forskningsprojektet eller forskningsgruppen ett avtal om samtliga parters – såväl arbetsgivarens som den ansvarige forskarens (principal investigator) och forskningsgruppens medlemmars – rättigheter, upphovsrättsliga principer, ansvar och skyldigheter samt om förvaringen och rätten att använda material på ett sätt som alla parter godkänner.”

Enligt GVP-anvisningarna är följande förfaranden inte god vetenskaplig praxis ”att förringa andra forskares roll i en publikation, t.ex. att underlåta att nämna dem, samt att hänvisa till tidigare forskningsresultat på ett bristfälligt eller osakligt sätt” och ”att manipulera upphovsmannaskapet, t.ex. genom att lägga till personer som inte är delaktiga i forskningen i listan på upphovsmän eller att anta ett arbete som utförts av en s.k. spökskrivare i forskarens eget namn”.

Många utgivare har egna anvisningar om upphovsmannaskap. Ett välkänt exempel är de s.k. Vancouverreglerna som utarbetats av en grupp chefredaktörer för medicinska tidskrifter (International Committee of Medical Journals Editors, ICMJE) och i vilka det rekommenderas att upphovsmannaskap fastställs på grundval av följande fyra kriterier:

  • betydande bidrag (substantial contribution) till forskningens idé och utformning, datainsamling eller analys och tolkning av data OCH
  • uppgörande av utkast till artikeln eller kritisk granskning av den och därmed betydande inverkan på artikelns innehåll OCH
  • godkännande av slutversionen som ska publiceras OCH
  • ansvar för varje skede av arbetet och säkerställande av att god vetenskaplig praxis iakttagits i arbetets alla delmoment.

Avsikten med ICMJE-riktlinjerna är inte att utesluta eventuella upphovsmän. I riktlinjerna konstateras att alla som bidragit till forskningens idé och utformning, insamling eller analys av data, bör erbjudas möjlighet att delta i planeringen, bedömningen och det slutliga godkännandet av det manuskript som skrivs utgående från forskningen och därmed ges möjlighet att bli upptagen i författarförteckningen.

De europeiska vetenskapsakademiernas samarbetsorganisation ALLEA (All European Academies) publicerade på våren 2017 en förnyad version av sina forskningsetiska föreskrifter The European Code of Conduct for Research Integrity – Revised edition. Föreskrifterna tar ställning till upphovsmannaskap enligt följande:

“All authors are fully responsible for the content of a publication, unless otherwise specified.

All authors agree on the sequence of authorship, acknowledging that authorship itself is based on a significant contribution to the design of the research, relevant data collection, or the analysis or interpretation of the results.

Authors acknowledge important work and intellectual contributions of others, including collaborators, assistants, and funders, who have influenced the reported research in appropriate form, and cite related work correctly.

All authors disclose any conflicts of interest and financial or other types of support for the research or for the publication of its results.”