En publiceringsplan stärker genomslaget och förtydligar upphovsmännens roller

Offentlighet och publicering är en allt viktigare del av ansvarsfullt genomförda forsknings- och utvecklingsprojekt, och gör forsknings- och utvecklingsverksamheten mer transparent.

Forskaren bör sprida och kommunicera ny information, så att den kan godkännas som kunskap inom vetenskapssamfundet. Publicering handlar dock inte enbart om att rapportera om forskning och forskningsresultat, och sker inte bara inom vetenskapssamfundet, utan är en del av en mer omfattande process där man informerar om forsknings- och utvecklingsarbetet och synliggör det. Mångsidig vetenskapskommunikation integreras numera som en del av professionell forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Mångsidig vetenskapskommunikation integreras numera som en del av professionell forsknings- och utvecklingsverksamhet.

I den här artikeln presenteras en metod för faciliterade publiceringsworkshops som utvecklats på Yrkeshögskolan Metropolia. Metoden gör det möjligt att publicera på ett slagkraftigt och strukturerat sätt, med hänsyn till god forskningsetik och korrekt definierat upphovsmannaskap.

Publiceringsverksamhetens diversitet och ramvillkor

Publiceringsverksamheten styrs av den läsarkrets som är intresserad av innehållet. Högskolornas publiceringsverksamhet riktar sig i högre grad än tidigare till en publik utanför det egna vetenskapssamfundet. Högskolornas projektaktörer inom forsknings- och utvecklingsarbete är ansvariga för att offentliggöra projektresultaten så brett som möjligt så att de når experter inom vetenskapsområdet samt beslutsfattare och den breda allmänheten. Ny information exponeras för omfattande dialog, och till och med ofullbordat forsknings- och utvecklingsarbete kommuniceras.

Publikationskanalerna har också utvecklats. De traditionella kanalerna har fått sällskap av bland annat olika elektroniska publikationsvägar, såsom bloggar och webbartiklar, men också kanaler som utnyttjar ljud och video. Sociala medier sätter särskild prägel på spridningen av publikationer.

Aktiv publicering är ett sätt att sprida information, diskutera informationen och därigenom utveckla samhället. Publiceringen inverkar också på högskolornas rykte, brand och finansiering. Den är starkt kopplad till lärares och forskares karriärutveckling. I utredningsprojektet Vaikuttavuus syntyy vuorovaikutuksesta (”Genomslag genom växelverkan”) som genomförts av Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf konstaterades att yrkeshögskolornas förmåga att kommunicera om sin kompetens, sin verksamhet och sitt genomslag är en av de färdigheter som yrkeshögskolorna mest behöver utveckla.

Forsknings- och utvecklingsarbete sker i högre grad än tidigare genom extern finansiering. En bra projekt- och forskningsplan innehåller också en publicerings- och kommunikationsplan, något som också största delen av finansiärerna kräver. Projektaktörerna har ett samhälleligt ansvar att kommunicera resultaten och utvecklingsarbetets faser samt reagera på förändringar.

Allt detta medför utmaningar vid publicering: Hur undvika att den egna informationen drunknar i det enorma utbudet? Hur kan den som arbetar med forskning och utveckling säkerställa att korrekt information kan urskiljas bland alla ogrundade uppfattningar? Hur välja rätt kanal? Hur avgöra vilken information som ska publiceras? Och när är det viktigt att komma fram ur forskarkammaren?

Faciliterade publiceringsworkshops som hjälp vid forsknings- och utvecklingsarbete

Yrkeshögskolan Metropolia har utvecklat en modell för faciliterade workshops för den som ställs inför ovanstående frågor i sitt arbete med forskning och utveckling. Workshopen genomförs redan i början av forsknings- och utvecklingsprojektet. I vissa fall är det klokt att genomföra den redan i det skede när man ansöker om finansiering. Målet med workshopen är att skapa en publiceringsplan för projektet, och göra det möjligt att genomföra och följa upp denna plan.

Yrkeshögskolan Metropolia har utvecklat en modell för faciliterade workshops för den som ställs inför ovanstående frågor i sitt arbete med forskning och utveckling.

Workshopen tar cirka tre timmar. Alla projektaktörer deltar, under ledning av en utomstående facilitator som är specialiserad inom publicering. Workshopen framskrider i fyra steg. Målet med vart och ett av stegen är att svara på olika frågor. När ett steg avklarats kan gruppen gå vidare till följande steg.

• Steg 1: Orientering – utgångspunkter för publiceringen. Målet med detta steg är att förstå publiceringsverksamhetens betydelse, möjligheter och ramvillkor.
• Steg 2: Kartläggning av synvinklar. Steget syftar till att klargöra projektets innehåll.
• Steg 3: Definition av målgrupper. Målet är här att hitta rätt fokus för kommunikationen och publiceringen.
• Steg 4: Publikationskanaler och upphovsmän. Detta steg tillägnas sammanställning och beslutsfattande. Resultatet är en konkret verksamhetsplan och olika verktyg för att följa upp den.

Workshopen är av engångsnatur, men det är viktigt att den publiceringsplan som workshopen resulterat i uppdateras under hela projektets gång. Ett projekt är alltid en dynamisk process. Under resans gång kan det dyka upp information som ändrar planen. Ibland kan det också hända att personerna inom projektet byts ut, och då måste planen uppdateras. Ett gott och ansvarsfullt sätt att följa upp genomförandet av planen är att regelbundet behandla den i projektgruppen, och därtill exempelvis i projektets styrgrupp.

En professionell facilitator stöder framgång

Det är viktigt att publiceringsworkshopen leds av en utomstående facilitator. Piritta Kantojärvi beskriver i sin bok Fasilitointi luo uutta (Talentum, 2012) att facilitering innebär neutral ledning av grupprocesser. Facilitatorn är en person som står utanför gruppen och sakinnehållet. Han eller hon bistår och sparrar gruppens arbete genom att välja passande verktyg och metoder som hjälper gruppen att använda hela sin kapacitet. Gruppmedlemmarna är de som kan innehållet, och de ansvarar för de beslut som fattats under workshopen och för att åtgärderna vidtas.

Kantojärvi menar att interaktionen mellan facilitatorn och gruppen gör det möjligt att anta ett utifrånperspektiv på det ämne som behandlas. Facilitatorn kan ställa frågor om sådant som den som dagligen arbetar med ämnet inte kommer att tänka på. En utomstående ledare gör det möjligt för samtliga gruppmedlemmar att delta fullt ut, eftersom ingen av dem ansvarar för att leda workshopen.

För att workshopen ska ge resultat är det avgörande å ena sidan att tankarna får flöda fritt, å andra sidan att man fattar beslut. Facilitatorn ansvarar för att detta uppnås under tillfällets gång. För att workshopen ska bli framgångsrik är det också avgörande att facilitatorn är yrkeskunnig såväl inom facilitering som inom kommunikation och publicering.

Upphovsmannaskapets utmaningar

Vår erfarenhet är att facilitatorn inspirerar aktörerna att tänka på publicering som ett verktyg för kommunikation och genomslag. Utgående från workshopen skapas en stomme som gör det möjligt att komma igång med publikationerna i god tid, rikta in dem på rätt kanaler och under projektets gång effektivera arbetet för att publicera på ett slagkraftigt sätt.

Ur forskningsetisk synvinkel kastar workshopen också ett ljus över upphovsmannaskapsfrågor. Ingen gör forsknings- och utvecklingsarbete helt på egen hand. Projekt består alltid av en skara människor som allt oftare representerar olika vetenskapsgrenar och därmed förknippade regler och förfaringssätt, samt ofta även olika organisationer. Personerna skiljer sig åt beträffande kunskaper och erfarenhet inom publiceringsverksamhet, och är vana vid olika praxis när det gäller upphovsmannaskap och att skriva publikationer. Fastän en publikation officiellt produceras av de organisationer som genomför projektet, personifieras författarskapet alltid av de projektaktörer som står bakom publikationen. Resultatet påverkas också av det organ som finansierar projektverksamheten.

Att upprätta en utförlig publicerings- och kommunikationsplan i projektets början förebygger oklarheter i fråga om upphovsmannaskapet.

Projektaktörernas tvärvetenskapliga och mångprofessionella kompetens främjar i bästa fall att slutresultatet är mångsidiga publikationsverksamhet i olika kanaler. Problem i anslutning till publikationer kan dock uppstå i en tvärvetenskaplig grupp, när det är oklart hur upphovsmannaskapet bildas. Ur en forskningsetisk synvinkel finns det i anknytning till upphovsmannaskapet kriterier för författarnas roller, som borde vara uppfyllda när en person namnges som författare till en publikation. Kriterierna gäller delaktighet i forsknings- och utvecklingsprojektets olika skeden, ansvar under skrivprocessen samt roll inom projektet. Praxis för upphovsmannaskap skiljer sig åt mellan olika vetenskapsområden, exempelvis vad gäller namnens ordningsföljd i upphovsmannaförteckningen.

Att upprätta en utförlig publicerings- och kommunikationsplan i projektets början förebygger oklarheter i fråga om upphovsmannaskapet. I en väl utformad plan kommer parterna överens om namnens ordningsföljd och enligt vilka principer namnen tas upp i publikationerna. Forskningsetiska delegationens rekommendation om upphovsmannaskapet till vetenskapliga publikationer betonar att principerna för upphovsmannaskapet ska diskuteras i god tid och avtalas skriftligt. En bra publicerings- och kommunikationsplan förebygger dispyter om upphovsmannaskapet.

Elina Ala-Nikkola är kulturproducent (högre YH) specialiserad inom kommunikation, facilitering och FUI-arbete. Hon arbetar på Yrkeshögskolan Metropolia som koordinator för publiceringsverksamhet och har utvecklat metoden för faciliterade publiceringsworkshops.

Leena Rekola är överlärare i FUI samt forskare (FD) inom kompetensområdet kliniskt vårdarbete och akutvård på Yrkeshögskolan Metropolia. Hon arbetar i branschövergripande forsknings- och utvecklingsprojekt i olika faser och roller i projektens livscykel, och är stödperson för forskningsetik på Metropolia.

_{Ytterligare information:}

_{Arene rf. 2018. Vaikuttavuus syntyy vuorovaikutuksesta. Tillgänglig på: http://vaikuttavakorkeakoulu.arene.fi/
Delegationen för informationsspridning. 2018. Rättfram kommunikation, ansvarsfull påverkan. Rekommendationer för vetenskapskommunikation.
Forskningsetiska delegationen. 2018. Att komma överens om upphovsmannaskapet till vetenskapliga publikationer: Forskningsetiska delegationens rekommendation 2018. http://www.tenk.fi/sites/tenk.fi/files/TENK_suositus_tekijyys.pdf
Kantojärvi, Piritta. 2012. Fasilitointi luo uutta. Talentum.
Karvonen, Erkki, Kortelainen, Terttu & Saarti Jarmo. 2014. Julkaise tai tuhoudu! Vastapaino.
Ruth, Anna-Sofia. 2018. Tekijyydestä sopiminen vähentää väärinkäsityksiä. Informaatiotutkimus, 37(1). https://doi.org/10.23978/inf.70167
Väliverronen, Esa. 2015. Tiedeviestintä ja asiantuntijuus – tutkijoiden muuttuva suhde julkisuuteen. Yhteiskuntapolitiikka 80 (2015):3, 221–231. https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/126303/valiverronen.pdf?sequence=1}