Ansvarsfull historieforskning och dataskydd

Som vetenskap är historieforskningen skarpt tudelad när det gäller dataskydd, eftersom avlidna personer inte åtnjuter något som helst dataskydd i den nya lagstiftningen heller. Den dataskyddsförordning som infördes i maj 2018 tillämpas i princip inte på avlidna personers personuppgifter. Lagstiftningen strävar efter att garantera skydd av människors integritet under deras livstid och under en separat fastställd tidsperiod därefter.

Trots bestämmelserna är det i sista hand upp till historieforskaren att själv begrunda, överväga och motivera sina val gällande dataskyddet för de personer som forskningen gäller. Uppgifter som i lagstiftningen definieras som särskilt känsliga är levande forskningspersoners hälsotillstånd, sociala förmåner, brott, religion, politiska åsikter samt sexuell läggning. Det är dock inte nödvändigt att be levande personer om forskningstillstånd, om forskningsinformationen finns i offentliga eller publicerade källor eller i material som förvaras i offentliga arkiv. När det gäller särskilt känsliga forskningsämnen förutsätter publicering av resultat dock anonymisering av personuppgifter som är yngre än hundra år.

I sista hand är det upp till historieforskaren att själv begrunda, överväga och motivera sina val gällande dataskyddet för de personer som forskningen gäller.

Historieforskningens juridiska utgångspunkter förändras om föremålet för forskarens intresse är förlagt till 1800-talet eller äldre tid. Enligt personuppgiftslagen behöver sekretessbestämmelserna då inte tillämpas. Många som arbetar med historiska handlingar anser att rätten till personlig integritet i regel upphör när en person avlider. Motiveringen lyder att den avlidna inte längre kan uppleva att den personliga integriteten kränks, fastän den information som avslöjas skulle vara mycket känslig.

Forskaren behöver inte tiga inför svåra ämnen

Finländska arkiv gynnar fri användning av handlingar, men förhållandet mellan integritetsskyddet och fritt tillgängliga handlingar skapar ändå etiska utmaningar. Historiantutkimuksen etiikka (historieforskningens etik, Gaudeamus 2017), redigerad av Satu Lidman, Anu Koskivirta och Jari Eilola, ger färska lösningar på de etiska dilemman som historieforskare ställs inför. I verket funderar författarna på hur man genom att låta bli att nämna forskningspersonerna vid namn kan skydda deras minne från ärekränkande detaljer. Att en person som levat i samhällets marginal nämns vid namn kan dock lika gärna vara en etisk gärning, eftersom det ger en röst också till sådana personer som forskare inte tidigare lyssnat på.

Bokens budskap är att forskare inte behöver tiga inför svåra ämnen. För författarna till verkets artiklar är historieforskarens viktigaste etiska verktyg flerstämmig forskning, noggrann kontextualisering av forskningsämnet och personernas liv, samt att företeelser från det förflutna placeras i sitt rätta tidsmässiga och kulturella sammanhang.

De avlidnas rättigheter, de levandes skyldigheter

Frågan om identifiering av avlidna personer aktualiseras särskilt i de fall där lagstiftningen inte säger något. Med inspiration av den så kallade nya historien har forskare börjat intressera sig för vanliga människors vardag och personliga liv. Under sin livstid har dessa personer, i motsats till makthavare och andra offentliga personer, inte kunnat ana att de en dag skulle komma att stå i historiens rampljus som namngivna individer.

Den nederländske historieforskaren Antoon De Baets, som funderat över avlidna personers människovärde, har konstaterat att det är historikerns professionella skyldighet att se till att ”de avlidna inte dör två gånger, för de avlidnas främsta mänskliga rättighet är att bemötas med respekt”. Fastän de avlidna inte längre har samma behov, rättigheter eller skyldigheter som de levande, har de levande skyldigheter gentemot de avlidna. De levande bör framför allt respektera de avlidnas förgångna mänsklighet.

I den offentliga debatten kopplas etiska frågor ofta samman med plagiering eller vetenskaplig oredlighet. Den etiska bedömningen ska dock omfatta hela forskningsprocessen, dvs. allt från ämnes‑ och materialval till överväganden kring forskningspersonernas integritet och sättet att rapportera. Etiska utmaningar som särskilt gäller forskning i äldre historia berör val och presentation av material, att nämna forskningspersoner vid namn samt skrivsätt. Också personer som levat under tidigare århundraden förtjänar att bli bemötta på ett respektfullt sätt, om deras livsskeden används som material för vetenskaplig forskning.

Kirsi Vainio-Korhonen är professor i Finlands historia vid Åbo universitet.

_{Ytterligare information:}

_{De Baets, Antoon (2009). Responsible History. Berghahn Books: New York, Oxford.
Eilola, Jari (2017). Kohti tulevaisuuden etiikkaa. I verket Satu Lidman, Anu Koskivirta & Jari Eilola (red.), Historiantutkimuksen etiikka. Gaudeamus: Helsingfors.
Forskningsetiska delegationen. Etiska principer för humanistisk, samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning och förslag om ordnande av etikprövning. Helsingfors 2009. https://www.tenk.fi/sites/tenk.fi/files/etiskaprinciper.pdf
Frigren, Pirita (2017). Tirkistelyä vai ymmärryksen lisäämistä? Historiantutkija arkaluontoisista asioista kirjoittamassa. I verket Satu Lidman, Anu Koskivirta & Jari Eilola (red.), Historiantutkimuksen etiikka. Gaudeamus: Helsingfors.
Hodson, Sara S. (2004). In Secret Kept, In Silence Sealed: Privacy in the Papers of Authors and Celebrities. American Archivist 67, Fall/Winter 2004.
Kaartinen, Marjo (2018). Arkaluontoisia asioita tutkimassa. Kirja-arvio teoksesta Satu Lidman, Anu Koskivirta & Jari Eilola (red.), Historiantutkimuksen etiikka. Gaudeamus 2017. Historiallinen Aikakauskirja 1/2018.
Kaartinen, Marjo (2005). Eettinen käänne – hyvä ja oikea historia? Marjo Kaartinen & Anu Korhonen, Historian kirjoittamisesta. Kirja-Aurora: Åbo.
Kokko, Marja (2017). Henkilötietojen suoja-aika esimerkkinä historiantutkimuksen tutkimuseettisistä kysymyksistä. I verket Satu Lidman, Anu Koskivirta & Jari Eilola (red.), Historiantutkimuksen etiikka. Gaudeamus: Helsingfors.
Koskivirta, Anu & Lidman, Satu (2017). Historioitsija eettisten valintojen äärellä. I verket Satu Lidman, Anu Koskivirta & Jari Eilola (red.), Historiantutkimuksen etiikka. Gaudeamus: Helsingfors.
Kuula, Arja (2011). Tutkimusetiikka. Aineistojen hankinta, käyttö ja säilytys. Vastapaino: Tammerfors.
Vainio-Korhonen, Kirsi (2017). Vastuullinen historia. I verket Satu Lidman, Anu Koskivirta & Jari Eilola (red.), Historiantutkimuksen etiikka. Gaudeamus: Helsingfors.
Voutilainen, Tomi (2018). Henkilötietojen säilytys henkilörekisterissä ja arkistointi – KHO 2017:34. Lakimies 1/2018.}