Från forskning till populär fackbok

Vad förändras när en forskningstext omvandlas till en populär fackbok? Jag skulle vilja svara: allt.

När publiken i stället för kollegerna är en så kallad bredare allmänhet, måste man hitta en ny infallsvinkel till det egna forskningsämnet. Bakgrunden till forskningen måste anges på ett annat sätt och detaljerna måste kopplas till ett större sammanhang. Man måste gallra i teori- och begreppssnåren och referensapparaten måste göras enklare.

Stilen förändras – och ofta också språket. Den som är uttänkt och nedskrivet på ett annat språk måste tänkas och skrivas om på de inhemska språken. Övergången från vetenskaplig text till facklitteratur förutsätter många olika slag av översättning.

Det kan vara förvånansvärt svårt för forskaren att avstå från det mångfacetterade och abstrakta vetenskapliga skrivandet. När man i åratal har utbildat sig i den egna branschens specialiserade språk, borde man nu lära sig av med det.

Konstaterande eller inbjudande?

I forskningstexten tjänar alla metoder argumentet eller den gjorda utredningen. Perspektivet ligger i skribentens eget arbete, eget tänkande och egna tolkningar. Det här syns tydligast i doktorsavhandlingens namn på finska, väitöskirja. I doktorsavhandlingen framför forskaren sina egna påståenden – väitteet – för att utmana vetenskapssamfundet och precisera informationen om världen.

Fackbokens logik är en annan. Utgångspunkten är att betjäna läsaren. Det är onödigt att erbjuda information i bokform om man inte får några läsare. Fackboken behöver inte vara en berättelse, men informationen behöver livas upp med t.ex. beskrivningar som fäster läsarens uppmärksamhet, fascinerande exempel, scener eller vändningar samt språkliga bilder och metaforer som sammanfattar informationen.

Innehållet i en bra fackbok kombineras med ett öppet framställningssätt. I stället för att påstå saker ska faktatexten fånga läsarens intresse.

Växlande skillnader

Det är viktigt att identifiera när det är fråga om en forskningstext och när det är fråga om en faktatext. Åtminstone författaren själv borde ha en tydlig tanke om vem hen i första hand riktar sina ord till: akademiska kollegor eller allmänheten. Detta har betydelse också när man ansöker om finansiering. Det lönar sig inte att vilseleda finansiären genom att utvidga målgruppen för publikationen.

Till exempel är kraven på doktorsavhandlingens form sällan till nytta för den bredare allmänhetens informationsbehov. Doktorsavhandlingen duger inte längre som sådan ens för vetenskapliga förlag. För att fungera som fackbok måste den komprimeras och berättandet måste göras smidigare. En artikelavhandling måste till sin struktur omformas till en monografi. Ur förläggarens synvinkel är doktorsavhandlingen ett lärdomsprov, inte ett självständigt vetenskapligt verk. För att den ska bli en lättillgänglig fackbok måste den redigeras ytterligare.

Ibland är det dock svårt att avgöra skillnaden. I Finland finns det vetenskapsområden där både akademisk publik och en bredare allmänhet betjänas inom samma bokramar. Till exempel publiceras historisk forskning som erbjuder nya tolkningar vid allmänna förlags fackboksavdelningar. Även ett vetenskapligt verk som genomgått kollegial utvärdering kan vara så engagerande att det lockar till sig en bredare läsekrets.

Gränserna kan dock överskridas först när man känner till dem. Om man som skribent är osäker lönar det sig att hålla sig till en texttyp och dess målgrupp.

Bearbetandets glädje

För att översätta den egna forskningen till en populär fackbok krävs ofta ett omfattande bearbetningsarbete. Det är motiverat att fråga: är det värt besväret?

Det lönar sig – förutsatt att det går att hitta en publikationskanal och en intresserad publik för boken. s

Genom en populär fackbok kan forskaren bredda sin egen slagkraft, öka sin sakkunskap och sannolikt få nya perspektiv på sitt forskningsämne. Forskaren tjänar sitt forskningsämne och sitt vetenskapsområde genom att göra dem till föremål för en bredare uppmärksamhet och diskussion. En bredare tillgång till resultaten möjliggör fortsatt användning och utnyttjande av dem. Responsen från allmänheten hjälper forskaren att förstå betydelsen av sitt eget arbete.

Och bäst av allt: i ett friare faktabaserat skrivande används en mycket rikare palett än i en vetenskaplig text som måste hålla sig inom strikta ramar. Att skriva är att tänka, så när uttryckssättet frigörs kan även sinnet frigöras. Resultatet av detta kan sedan förädlas vidare med vetenskapliga metoder.

Sanna Nyqvist är facklitterär författare och docent i allmän litteratur vid Helsingfors universitet.

Närmare information:

Magnus Linton, Text & stil: om konsten att berätta med vetenskap. Stockholm: Natur & kultur 2019.

Urpu Strellman & Johanna Vaattovaara (toim.), Tieteen yleistajuistaminen. Helsinki: Gaudeamus 2013.