Öppen vetenskap och forskningsetik

När vi tar oss an vetenskap utgående från den öppna vetenskapsmodellen är det viktigt att metoder, material och resultat tillgängliggörs så att de kan granskas och användas av alla. Öppen vetenskap omfattar bland annat att publicera i open access-tidskrifter, parallellpublicera forskningsresultat, lagra forskningsmaterial i öppna databaser (repositorier), och att använda olika metoder för open notebook science för att dela med sig av forskningsmetoder och resultat vartefter de tar form. Men hur förhåller sig öppen vetenskap till forskningsetik?

Transparens och öppenhet är centrala värden inom forskning. För det första uppfylls inte grundläggande forskningskriterier om forskningen inte delas med andra. Om forskare inte delade med sig av sin forskning skulle vetenskapen framskrida mycket långsamt – eller inte alls.

För det andra speglar öppenhet och transparens våra ideal när det gäller god vetenskaplig praxis. När vi öppet delar med oss av metoder, material och resultat, är det möjligt att bekräfta forskningsresultatens tillförlitlighet och validitet och därigenom skapa förtroende för processen och dess resultat.

För det tredje anses öppen vetenskap främja själva forskningsmetoderna, eftersom den ger större samarbetsmöjligheter och ökar möjligheterna att använda befintliga forskningsmaterial, resultat och metoder. Den nya teknologin har omvandlat vår förmåga att handla i enlighet med principerna för öppen vetenskap – öppen vetenskap är möjlig tack vare datalagringsmöjligheterna, det omedelbara utbytet av material och resultat samt den snabba kommunikationen.

Vi kan identifiera åtminstone tre olika utmaningar, som har att göra med integritetsskydd, akademiska meriter och ekonomiska strukturer.

Starka etiska argument talar alltså för den öppna vetenskapen. Innebär det att denna ändrade praxis inte för med sig några etiska utmaningar? Vi kan identifiera åtminstone tre olika utmaningar, som har att göra med integritetsskydd, akademiska meriter och ekonomiska strukturer.

Etiska utmaningar: integritetsskydd, akademiska meriter och ekonomiska strukturer

För det första blir integritetsskydd och sekretess centrala etiska frågor när forskningsmaterial baseras på människor. Ju öppnare forskningen är, desto svårare kan det bli att skydda integriteten. Anonymisering är ett centralt redskap för att främja integritet och uppfylla sekretesskyldigheterna. Anonymisering är dock inte alltid möjligt. Därför måste fördelarna med öppenhet noga bedömas och vägas mot risken för integritetsförlust.

Dessa aspekter måste beaktas i ett så tidigt skede som möjligt, och delges deltagarna på tydligast möjliga sätt. Vid processer som bygger på informerat samtycke bör man på ett öppet sätt beakta risken för integritetsförlust, liksom åtgärder som bör vidtas för att skydda integriteten. Det har sagts att forskningsmaterial bör vara så öppet som möjligt, men samtidigt så slutet som omständigheterna kräver.

För det andra bygger det nuvarande akademiska meritsystemet i hög grad på upphovsmannaskap till forskningspublikationer, vanligtvis artiklar och böcker. Det finns en stark koppling mellan äganderätt till data och företrädesrätt att publicera uppgifter ur ett intressant forskningsmaterial. Den som stått för materialinsamlingen har rätt att vara den första att publicera materialet och få erkännande för både materialet och analysen. Om material delas öppet före analys och publicering, minskar forskarens möjligheter att dra akademisk nytta av den ofta arbetsdryga och tidskrävande datainsamlingsprocessen, eftersom alla har samma möjlighet att erhålla publiceringsmeriter för samma material.

Ett omedelbart och öppet datautbyte kan också påskynda och effektivisera forskningen, och möjligen också gagna samhället genom att kunskaper snabbare kan omsättas i praktik. Samtidigt kan en känsla av orättvisa och en rädsla för att förlora sina egna möjligheter spela en stor roll för hur människor beter sig för att skydda sina karriärmöjligheter. Rättvis meritfördelning är avgörande för ett välfungerande forskningssamfund. Den etiska utmaningen kan tacklas genom att diversifiera sätten att fördela akademiska meriter, och genom att göra datainsamling till ett sätt att vinna erkännande i vetenskapssamfundet. Detta skulle göra det möjligt att på en och samma gång upprätthålla värdena av både meritering och öppenhet.

För det tredje anses data vara det nya guldet, eller den nya källan till makt. Insamling av omfattande databaser, big data, har väckt etiska frågor som inte endast rör integritetsskydd. Repositoriernas (kommersiella) ägare har möjlighet att ta betalt för åtkomst till uppgifterna, och skapar på så sätt just sådana barriärer som principen om öppen vetenskap ska motarbeta. Avgiftsbelagd åtkomst till material strider mot grundtanken att åtminstone de resultat och material som erhållits genom offentligt finansierad forskning borde vara fritt tillgängliga för allmänheten. Rättvis och tillbörlig äganderätt till materialet kräver därför etiska överväganden, samt investeringar i en infrastruktur som främjar de eftertraktade värdena öppenhet, rättvisa och transparens.

De etiska frågor som är förknippade med öppen vetenskap utmanar dock vetenskapssamfundet att omvärdera sina djupt rotade definitioner av ägarskap, delande och meriter.

Öppen vetenskap och öppna forskningsmetoder ligger i linje med de värden som präglar modern forskning. De etiska frågor som är förknippade med öppen vetenskap utmanar dock vetenskapssamfundet att omvärdera sina djupt rotade definitioner av ägarskap, delande och meriter.

Henriikka Mustajoki, FD, lärare i forskningsetik, projektchef, Vetenskapliga samfundens delegation