Hur stort är ett litet språk?

I kaffebordsdiskussioner kring val av publiceringskanal för vetenskapliga artiklar ställs ofta engelska och mindre språk mot varandra. Ska man främja sin karriär med fina internationella publikationer eller rikta sig till ett litet språkområde? Men, vad händer med kunskapsförmedling – beslutsfattande, förvaltning, debatt – på mindre språkområden om forskningen görs på annat håll?

Betydelsen av att publicera sig på engelska är något litteraturforskaren Julia Tidigs är medveten om.

“Samtidigt upplever jag att det inom forskning om nordisk litteratur finns en medvetenhet om och förståelse för behovet att publicera sig både på engelska och på till exempel skandinaviska språk”, berättar hon.

Tidigs är forskare i litteraturvetenskap vid Svenska litteratursällskapet och docent i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Hennes specialområde är litterär flerspråkighet och språkvariation, både teoretiskt och dess uttryck i finlandssvensk och svensk litteratur. Med andra ord intresserar Tidigs sig för texter som blandar olika språk och olika slags språk, för hur olika språk, dialekter, slang och så kallat “brutet språk” gestaltas i litterära texter.

Svenska i Finland – en liten publik?

Vid första anblicken kan språkblandning i finlandssvensk litteratur te sig som ett synnerligen smalt område med en given, geografiskt definierad publik. När Tidigs resonerar kring publiceringskanal och målgrupp är horisonten ändå betydligt vidare. Om hon i en artikel fokuserar på själva litteraturteorin och dess utveckling strävar hon efter att kommunicera med det internationella forskningsfältet och väljer därför ofta en engelskspråkig kanal. Hon konstaterar ändå att det inte är tidskriftens storlek som avgör.

“Man vill nå rätt publik med sin artikel, och då kan det ibland vara bättre att publicera sig i en specialiserad tidskrift än en tidskrift med stor spridning.”

Viktigt är också att artikeln blir öppet tillgänglig så att den som får en träff på en nätsökning också kommer åt artikeln – huvudsaken är att bli läst, påpekar Tidigs.

När Tidigs skriver om ett ämne som är intressant för en nordisk publik eller ett författarskap som intresserar en finländsk kontext blir språket ofta svenska. Detta innebär ändå inte att målgruppen är liten.

“När jag skriver på svenska riktar jag mig också till Norge och Danmark, till alla skandinavister ute i världen – och till finskspråkiga litteraturvetare. Det är ingen liten publik.”

Tidigs publicerar sig också i forum som inte är kollegialt granskade. Det kan handla sammanhang som är nya och intressanta för henne personligen, men hon ser också gärna att forskare publicerar sig på ett mångsidigt sätt, till exempel i kulturtidskrifter och andra kanaler som riktar sig till allmänheten snarare än forskarsamfundet.

“Det är viktigt att studenterna ser oss forskare och lärare i det tredje uppgiften.”

Teoriutvecklingen behöver små språk

För Tidigs är den internationella teoriutvecklingen alltså en viktig faktor när hon väljer publiceringsspråk, och det har inte enbart med målgruppen att göra. Samtidigt som det är viktigt att det vetenskapliga språket utvecklas också utanför det engelska språkområdet är det minst lika viktigt att den som sysslar med litteratur på mindre språk riktar sig utåt.

“Teorin ska inte utvecklas enbart utgående från litteratur på de stora språken”, påpekar Tidigs. “Det är viktigt att vi forskare från icke-engelskspråkiga länder tar med oss den icke-engelskspråkiga litteraturen i internationella sammanhang.”

Hur gör man då i praktiken när man arbetar med litteratur som inte är översatt? På just Tidigs forskningsområde finns en hög tolerans för att konfronteras med olika språk, och allt kan inte heller anpassas. Tidigs har publicerat forskning om österbottnisk dialektpoesi i stora, internationella tidskrifter, och brist på översättningar har inte varit något hinder.

Lösningen är istället att visuellt markera var i texten det förekommer dialekt. Ibland kan det vara nödvändigt att arbeta med litterärt sett bristfälliga översättningar där betydelser och dialektväxlingar framgår. Också större språk, som i allmänhet inte anses kräva översättning, innebär intressanta impulser för både forskaren och läsaren, konstaterar Tidigs.

“Poeten Cia Rinne arbetar med engelska, franska och tyska i sin lyrik. Språkblandandet triggar ett kontinuerligt översättningsarbete hos läsarna, något som ser olika ut hos olika läsare.”

Viktigt att verka nationellt

Men förutom att delta i den internationella diskussionen behöver litteraturvetare också ventilera sina forskningsobjekt i ett nationellt sammanhang, där kontextualisering inte behöver göras på samma sätt och där den skönlitterära texten opererar mot en annan förståelsehorisont.

Hur är det då att fungera som svenskspråkig litteraturforskare i Finland, det vill säga som minoritet på ett litet språkområde? Julia Tidigs upplever det inte som begränsande. Dels är hon del av ett internationellt fält på sitt forskningsområde och har mycket nordiska kontakter, dels kan nästan alla finskspråkiga litteraturvetare läsa svenska. 

I Finland finns ett par svenskspråkiga kollegialt granskade tidskrifter som publicerar litteraturvetenskaplig forskning. Dessutom publicerar Litteraturforskarsällskapets kollegialt granskade tidskrift Avain artiklar på både finska och svenska, så litteraturvetare som skriver på svenska når också sina finskspråkiga kollegor.

– Det är viktigt för finlandssvenska litteraturforskare att vara delaktiga nationellt, säger Julia Tidigs

Artikeln är en del av serien "Puhutaan tiedejulkaisemisesta" (övriga delar på finska).

Text: Hanna Lahdenperä, Sekretariatet för öppen vetenskap
Bild: TSV och Free Creative Stuff/Pexels